Du säger det var uppenbart

Idag har jag hatat mig själv, min försvunna motivation och det som en gång kallades hopp. Jag saknar dom två vännerna, motivationen och hoppet, som egentligen borde stå vid min sida så ofta som det går och jag hatar dom för att dom inte gör det nu. I tre timmar satt jag på en lektion utan att göra nåt och aaaaa känns väl inte så jävla värt. Kylan vägrar släppa taget om mig och jag saknar värmen. Jag skapar planer för att finna lite lycka, och jag tror att det funkar ganska bra. Jag har bra människor runt mig och jag hoppas att dom inte får ta en megasmäll när jag är såhär. Allt är bara så jävla konstigt. Jag tycker också att vi kan dumpa skolan. JAJA färdigdeppat

Ikväll tog jag en kall promenad med mitt kära barn och fick sedan finbesök i några minuter samtidigt som jag åt kanske världens godaste apelsin. Ikväll tänkte jag försöka sova och imorgon kommer jag ha en lång dag, jag tror och hoppas att den kommer bli kung. Den har goda förutsättningar måste jag säga

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0