Ringar under ögonen? jag? Jag som älskar att kliva upp före tuppen
Ett paradis, med ett lyckligt och perfekt yttre skal, gigantiska hus och bilar, lyckliga barn och föräldrar. Där folk vaknar upp med solbrända, trimmade kroppar bland de dyra lakanen, med det blåa blöta fullt med solslitna bryggor och segelbåtar i hamn bakom rullgardinerna. Där folk slänger sitt skräp i sopkorgen, om dom ens lever med nån slags skräp i sin perfekta bubbla, och där cigarettfimparna sparas och göms, om någon ens vågar röka mitt i sin perfekta bubbla. Dom måste annars ha nån jäkla patrull som ser varenda liten plastbit, glasspapper eller fimp som genast rusar dit för att skydda det perfekta. På min promenad med tintin idag såg jag EN fimp, och det var den jag själv stod och trampade bort glöden på, min egen. Förlåt, sa jag och gick skamset vidare. Jag såg en plastpåse som svävade iväg, och det var min egen. Som dock tintin hade kissat ner, men jag tittade återigen skamset och oskyldigt bort åt ett annat håll, där jag med barnen satt och åt glass på en bänk mitt i solen, mitt i det perfekta. Sen har jag sett EN till fimp och EN kastad gammal snuspåse. Det är fan otroligt. I detta paradis hänger jag nu tills på söndag and I love it.
Jag njuter av, och kanske tillochmed smygrubbar, allas perfekta yttre tills jag åker hem igen.
Till skräpfyllda fimpumeå.
