These times when we climb so fast to fall, again
Det är magiskt vad lite en människa behöver göra för att få någon annan att må så bra, om så bara för stunden. Vad lite man måste göra. Att man med några få ord och fina blickar kan ge någon ett verkligt hopp och vackra framtidsbilder. Att, av tydligen tomma löften, få någon att känna sig så älskad och efterlängtad. Det är också märkligt hur snabbt allt kan försvinna. Det är väldigt märkligt hur en magisk stund bara kan blåsa iväg med vinden. Jag såg framtiden, våran framtid fylld av fina dagar, kärlek, två individer. Det var du som skapade den, framför mina ögon. Nu går det inte att se så långt, men när jag försöker så är det enda jag ser en ensam individ. Vad ska man göra åt saken.
Grattis på födelsedagen
Det finns hopp för oss, vi lämnar allt bakom oss. Ingen idé att se tillbaka längre. Måste snart börja blogga igen vafan.