Shadows in sorrowtown
Ersboda är fett mörkt. Helt dött också men den instikten kan man aldrig lita på här tyvärr. Bara jag och mörkret, en longboard och en telefon med två samtal. Ersbodas mörker är inte som alla andra, här kan allt hända i princip. Det som fick hända hände inte. Mitt golv består just nu av kläder till grunden och lite annan skit på det. Min säng väntar på mig och inatt ska jag få sömn. Hör och häpna, sara ska få sova lite imorgonbitti! Hon har nämnligen bara en lektion imorgon och hon älskar att nästan måsta spendera mer tid på bussen än vad hon måste göra på själva lektionen. 11.40 börjar jag och 13.00 slutar jag. Jag får springa från bussen och till bussen. Så fint, imorgon ska jag sysselsätta mig. Eller bara vänta, som vanligt, dock denna gång med kanske lite mer hopp. Nu ska jag nog dö